Sitter i sängen med datorn i knät. Har en puls på 120 slag/min efter att ha blivit rätt arg på en grej som hände nyss. Så tråkigt att man kan känna sig så lycklig ena sekunden, men så olycklig andra. Då har man brist på balans i tillvaron, känner jag. Men jag orkar inte bli nedslagen. Saker är som de är & jag orkar inte bry mig längre. Det är inte jag som gör fel, det vet jag ju. Jag kämpar för fullt för lilla hjärtats skull & det tänker jag fortsätta med. Om någon försöker med psykisk & verbal misshandel så vänder jag dövörat till. Jag hör inte. Ser inte. Bryr mig inte, helt enkelt. Ha det gött! Jag & pyret ska fortsätta njuta av denna härliga lördag!